jag fattar inte att du behövde försvinna. du tog med dig en del av mig värkligen. jag fattar ingenting igentligen, det var typ 2 år sen, om inte 3. Allting har gått så fort. Kan fortfarande inte förstå att du är borta, tårarna bara rinner för dig jennifer. Att du fick avsluta ditt liv allt för tidigt. Att jag fick mista en så nära vän vid så ung ålder, det var helt ofattbart. Jag har inte skrivit mycket nu jennie, men jag bryter snart ihop. Jag saknar dig, det är det ända du behöver veta. Jag saknar dig så mycket, och det är sant. Jag fattar inte att det hände, att du inte finns längre. Jag kommer aldrig att förstå. Nu slutar jag, det här är skit jobbigt, klarar inte av mer död. I love you Jennie, where ever you are right now.


bilden väcker så många känslor, den stog i vårat klassrum hela femman, alla hade plockat rosor & lagt vid ditt foto. Alla hade skrivit ner sina tankar i boken brevid. Jag kommer ihåg när jag & hanna stannade i skolan & bara grät & stöttade varandra istället för att åka till essinge skolan för att ha slöjd. Jag kommer ihåg den dagen så väl, det kändes som om du log där uppe, att du inte fattade vad vi grät över, men tårarna var för dig och dom rinner en i dag, i detta nu, föralltid. Jag kommer aldrig att glömma dig. vila i frid gumman..
/ lizette

Om du någon gång skulle fatta.. hur jävla mycket du betyder för mig. Hur mycket jag älskar dig. Det är sjukt så mycket. Alla våra minnen det är som om vi kännt varann i evigheter men vi bara kännt varann i 1 år. Helt sjukt. När vi va på öland, när vi sov ute, när vi sov hos din morfar, när du va här på nyår. När jag alltid kunde snacka med dig som jag kan nu också när vi satt på kvällarna och snacka om livet vi berätta ALLT för varann. Men vet du vad jag ångrar mig mest av allt? Att jag nästan aldrig visat dig att jag älskar dig så jävla mycket. det jag önskar mest är att allt ska bli som förr. Förlåt för allting. När det blev så här.. det kändes som om mina ben bara föll mot marken och jag inte kunde komma upp. Jag behöver dig för att komma upp. Jag har gråtit så jävla mycket för att allting har gått snett mellan oss. Vi har haft dåliga dar där vi gråtit.. och när vi skrattat som mest. Jag saknar dem tiderna. Du var som min bästavän. Vi umgicks varje dag typ? Det svider så jävla mycket och bara tänka på våra minnen men det ska det göra. Jag tar dem slagen. Du kommer aldrig förstå men om du gör det så vet du hur jag känner för dig. Allting blev fel mellan oss.. Så jävla fel. Förlåt för allting. Ett liv utan dig fyfan! Du har lärt mig så jävla mycket jag har gått efter i dina spår. Men nu försöker jag verkligen få tillbaka dig. Jag vill träffa dig varje dag vill känna din trygghet. En gång var jag lycklig med dig vid min sida. Jag vill få tillbaka den känslan. Jag ska kämpa som Fan nu som FAN. juste nu kom ja på roligaste du vet när vi ba; vi springer ut till kossorna på natten så skulle typ tjuren jaga sönder oss :o vi blev skiträdda. Hur som helst. Jag försöker få tillbaka dig hoppas du förstår det. Jag älskar dig, hoppas du förstår det. Jag vill få tillbaka oss.. hoppas du också vill det.

Lyssna på låten. Den stämmer in så jävla bra. Låten går till dig. Syster.

"Denna låt handlar om kärleken till dig, tomheten du lämnade som finns här inom mig. Det känns som det va nyss kanske redan igår som du låg här i min säng och jag ruffsade till ditt hår. Det är bara inför dig som jag kan vara den jag är jag kan vara mig själv, utan nått besvär. Jag kollar dina ögon, kristaller som är klara utan dig vet jag inte var jag skulle vara. Det är med dig som jag hör mig hemma, med dig som ja ska va men nu när jag är utan dig så mår jag inge bra. Jag trodde du var ärlig du sa [du och jag föralltid] för du var hela min värld, du var mer än allting. Allt som ja tänkte på, tänker på än är att jag vill ha dig tillbaka hos mig igen. Men det finns vissa drömmar som man inte kan nå och det finns vissa känslor som man inte kan förstå. Jag älskar dig, jag saknar dig kommer aldrig glömma våra dar jag älskar dig, jag saknar dig kommer aldrig glömma våra dar. Jag vet att allt som jag säger, jag vet allt som jag sagt du är den bästakompisen som jag någonsin har haft. Det fanns en tid i livet som vi delade med varann vi gick omkring tillsammans och höll varann i hand. Jag bara sitter hemma ensam eller går omkring tänker på dig, kan inte göra någonting. För hur mycket jag än hoppas så är det inte här och hur mycket jag än gråter så tog du farväl. Du är en underbar ängel, som kommit ner men för mig är du allt, allt och mycket mer. Tänk när jag låg där och hörde dina hjärtslag tiden med dig, fan den e oslagbar. Låtarna vi sjöng tillsammans kommer jag ihåg, skämten som vi skratta åt och filmerna vi såg. Första kramen minns jag väl, den kommer jag ihåg vi satt på min sängkant och var väl ganska små. Jag älskar dig, jag saknar dig kommer aldrig glömma våra dar jag älskar dig, jag saknar dig kommer aldrig glömma våra dar."

öland 2009

när vi kommit hem från ett par skiiiitsnygga killar :)

hemma hos ellen , ja tora & ellen

När vi väntade på .....

så söt.

kossan <3 apa, hernilsson

ditt hem.

ditt och mitt rum på öland

HAHAHh du vet vad ja menar ..

hos din morfar

finns hur många fler bilder men det här får räcka. Hoppas du förstår. / rebecca

har ni någongång kännt er så otroligt nöjda med er själva & sen bara rasa ner, från toppen till botten typ ? Undra igentligen vad som gör att man bara faller ner, att man bara vill gömma sig helt & hållet. När jag känner mig på botten är ett utav mina "tecken" att jag gömmer mig i smink, lager på lager, blir aldrig nöjd. Man säger att självförtroendet kommer från det inre, men är man skitful, kan man har ngt självförtroende då? Alla säger att insidan räknas, men utsidan ser man ju först. Jag önskar varje dag att "om jag skulle se ut som henne skulle jag älska mig själv", "shit va fint hår, ge mig!" eller "fan, va sött ansikte, så vill jag också se ut",  tänk om jag bara skulle kunna vara nöjd med mig själv för en gångs skull! Var ju det för bara några veckor sen, accepterade mig själv som jag var. Sen hände någonting & nu är allt bort blåst, jag vet ju vad det beror på. Jag började jämnföra mig med alla andra, började fatta att alla är så mycket bättre än mig & hur mycket sötare alla är. Nu tänker ni säkert att jag är fett beroende av utseendet & vad man gör, och jag är det till en viss del, men det tror jag nog alla är. Man ska inte jämnföra sig med andra & det vet jag, man duger som man är. Vad ska man göra åt saken igentligen? vart vill jag komma med den här texten? ingenstans faktiskt, haha. Jag ville bara att ni skulle få en möjlighet att veta vad som pågår i mitt huvud just nu. Och det är just det här, att man ska inte jämnföra sig med andra, det vore igentligen förbjudet fan. För om inte jag har en sak , har jag en annan sak inte den personen har. Det är samma sak att allting händer av en andledning, te x på klubberiet, det kanske blev så för att vi ska få vara med om ngt roligare senare eller det kanske skulle hänt ngt där inne, vem vet? det hjälper att tänka så, när man te x inte får gå på ngt, inte har pengar elr haha, det låter så töntigt, men det är så jag lovar! Och vikten har en stor roll i sjävförtroendet tycker jag, vikt är svårt så är det bara, det behöver vi inte fördjupa oss in i. Fan jag vet inte vrf jag skriver det här men nu blir det lite samlade förvirrade tankar här, stå ut!
/ sessie

fråga: var har du köpt jackan :O
svar: H&M

fråga: vrf svarar ni inte på frågerna som ni får ?!
svar: det gör vi visst, dom här två frågorna är från en & samma ip nummer, hade inte sett din fråga förrens nu.

och jag tänker på alla dom som omkom för några år sedan. Det här får bli dagens bild & dagens hälsning får sorligt nog bli rest in peace. <3 / S

vet inte om jag orkar en dag till utan dig, allt är bara så stressigt för oss båda två,
jag har sagt det i typ ett år men jag vill värkligen till dig nu, allt ska vara som förut.
det känns som om det var en evighet sen vi träffades, och det var det typ. Jag kan
inte leva utan dig och det vet du. En del av mig saknas och jag vet vrf. Det är du som
saknas så otroligt mycket, när jag pratar med dig, frågar vad du gjort idag, när du
svarar så känner jag igen den där vardagen, som du & jag delade förut, alla dagar
i typ 3 år, som det alltid varit du & jag. För du & jag har alltid tänkt samma, varit
på samma nivå, du är min andra halva & vi har lovat varandra att aldrig glömma
varandra & att aldrig svika. Och vi har hållt det & det kommer vi göra det vet jag.
Men det är så svårt att vara utan dig varje dag, leva ett olikt liv. Jag ljuger för mig
själv att vi klarar att träffas varje dag fast vi inte går i samma skola, men det blir
för stressigt. Och vi vet det både du & jag. Vi vill så gärna, men läxor, intressen &
allt sånt, tiden räcker inte till. Och jag klarar inte att träffa min allra bästavän en
gång i månaden, det är för svårt och du har sagt att du känner samma sak. Jag
känner värkligen för att byta skola men det är ju också svårt att lämna alla i rålis,
och du tycker ju samma såklart, att lämna alla i jensen. Så, där är en till sak som
vi tycker likadant om, eller hur ? Men jag önskar bara att du & jag var som förut,
jag älskar dig allra mest & det kan fan ingen ändra på, någonsin. Du är min andra
halva & min allra bästavän. Du vet hur mycket jag behöver dig så jag behöver
igentligen inte förklara , men jag gör det ändå. Leksak funkar inte utan batteri.

du fattar inte hur mycket den här gammla, hemska
bilden betyder för mig asso, haha. / lizette